Från början döpte de gamla grekerna de viktigaste tonerna efter sitt alfabet: A B C D E F G
där A var den viktigaste tonen. Nu har man en annan ordning och börjar med tonen C istället.
Dessa 7 toner - C D E F G A B kallas för stamtoner och är grunden för vårt notsystem.
Tonen "B" heter i skandinavisk- och tyskspråkiga länder "H" och i engelskspråkiga länder "B".
Eftersom musikprogrammen är engelskspråkiga kommer namnet "B" att användas här i Midi-musikskolan.
Så här ligger stamtonerna på ett klaviatur
Höjningar och sänkningar.
De andra tonernas namn (de svarta tangenterna på ett klaviatur t ex)
utgår från en stamton som antingen höjs eller sänks.
En höjning eller en sänkning är alltid till närmaste tangent och det spelar ingen roll om den är svart eller vit.
Tonen mellan C och D kan alltså vara ett höjt C eller ett sänkt D.
Tecknet för höjning = # och kallas för korsförtecken. Ett höjt C skriver man som C#
Tecknet för sänkning = b och kallas för be-förtecken. Ett sänkt D skriver man som Db
Den höjda tonen får stamtonens namn
+ ändelsen -iss.
C# heter Ciss
D# heter Diss
E# heter Eiss
F# heter Fiss
G# heter Giss
A# heter Aiss
B# heter Biss
Den sänkta tonen får stamtonens namn
+ ändelsen -ess eller ändelsen -ss
