II - V- I -teori

II - V - I är en mycket vanlig ackordföljd inom jazzen och ju fler tonarter man kan improvisera "II -V -I" desto bättre.
II - V - I är romerska siffror och betyder 2 - 5 - 1 och man menar de klanger som man kan bygga på en vanlig durskalas 2:a , 5:e, och 1:a steg. Sättet att ge namn åt ackorden kallas steganalys eftersom man utgår från skalans olika steg.
Den 1:a klangen bildas på skalans första ton och blir tonartens grundharmoni eller viloläge. Av de andra klangerna är 5:ans klang den viktigaste eftersom den skapar en stark spänning som mest av allt vill upplösas i 1:ans klang.

En vanlig ackordföljd i C-dur är:
GGCC
5:e klangen5:e klangen1:a klangen1:a klangen

För att få lite utveckling i harmonierna gör man fyrklanger
G7G7Cmaj7Cmaj7
5:e klangen5:e klangen1:a klangen1:a klangen

och delar sen upp G7-takterna i en Dm7-takt och en G7-takt:
Dm7G7Cmaj7Cmaj7
2:a klangen5:e klangen1:a klangen1:a klangen

När man improviserar till ackordföljden kan man spela durskalans toner till alla ackorden.
I det här fallet C-durskalans toner.

Ibland kommer det ingen "I" efter "V" utan en ny omgång med "II - V" istället. Då måste man lista ut vad den tänkta "I" ska vara för att veta vilken skala man kan improvisera på.
Dm7G7Gm7C7
2:a klangen5:e klangen2:a klangen5:e klangen
C-durskalaF-durskala

Så ser det ut på noter

Man utgår från durskalan, t. ex. C-dur.

Treklanger

Om man bildar en treklang från C-durskalans första ton får man ett C-durackord. Det kallas den 1:a klangen och skrivs med romerska bokstäver = I.
Så blir de övriga treklangerna i C-dur. Jämför ackordsanalys och steganalys. (Den 7:e klangen låter ganska konstig och är inte så användbar.)

Fyrklanger

Man kan också skapa fyrklanger och om man bildar en fyrklang från C-durskalans första ton får man ett Cmaj7-ackord.
Så blir de övriga fyrklangerna i C-dur. Jämför ackordsanalys och steganalys. (Den 7:e fyrklangen låter klart bättre än motsvarande treklang.)